SÅ LITE KAN RETA MIG SÅ MYCKET!

Alla har vi svagheter, dåliga egenskaper. Jag har massor. En utav mina dåliga egenskaper som förstör mycket för mig själv är att jag kan bli så irriterad över saker som folk säger, gör, skriver mm. Framför allt om det är till mig själv. Jag önskar att jag bara kunde skratta och sedan skaka av mig det. Men istället analyserar, ältar och irriterar jag ihjäl mig på det. Just för att jag inte kan släppa det så "tjafsar" jag oftast tillbaka och så blir jag osams med folk, för att jag måste säga min mening och kanske försvara mig. Både min mamma och man är helt tvärtom. Så länge dom har rent mjöl i påsen så kan dom skaka av sig allt och bara gå vidare. Sist jag helt oprovocerat fick skit av någon så lyckades jag ändå ganska bra med att lungt och sansat tacka för mig. Även om jag misshandlade mig själv inombords för att inte käfta tillbaka. Och så här i efterhand är det så himla skönt, att lämna en vänskap eller konversation (vad det nu kan vara) utan att ha kastat skit tillbaka känns på något sätt som jag "vunnit" om inte annat så min egen respekt. Jag måste verkligen försöka sluta reta upp mig på små saker. Om någon "muckar" gräl så måste jag sluta attackera tillbaka. Det är svårt men jag klarade det sist och DET känns så jävla bra nu i efterhand.
Förutom att lämna disskutionen med högt huvud, utan att sjunka till motståndarens nivå så måste jag sluta irritera mig på små saker. Lära mig att ignorera en del som sägs och skrivs!