lördag 31 maj 2014

NAPPAR!

Theodor älskar sin napp och för att inte tala om sin snutte tiger! Ibland försöker folk lite fint pika om att det är dags för Theo att sluta med nappen.... Jag vet faktiskt inte hur det skulle gå till. Theodor älskar sin napp och snutte över allt i världen! Han sitter och drar sin snutte under sin lilla näsa hela tiden och det ser så gosigt ut. Jag hade också napp och snutte, betydligt längre än vad Theo haft. Jag kan nästan känna känslan jag hade själv när han sitter där. Det är ju någon slags trygghet med den där nappen och snutten. Jag funderar ständigt på om vi ska sluta med dom. Först tänkte jag som vi gjorde med Melissa. Hon slutade på dagen ganska tidigt men hade nappen på natten tills hon var 4. Då var hon så stor så hon valde själv att slänga den. Fast med Theo är jag tveksam om det kommer funka. Ska han sluta måste vi nog ta bort napparna helt. Vet han att det finns en så kommer det bli massor med gnäll. Med honom skulle man nästan få klippa sönder napparna i smyg och sen visa att alla nappar är trasiga så det inte finns någon. Men jag vet inte om jag är beredd på att göra det mot honom, det skulle skära i hjärtat på han att lämna ifrån sig napparna. Och vad mig själv beträffar tycker jag det är så mysigt och ligga och gosa med Theo, det blir nog inte så mycket gos, på samma sätt utan dom där napparna och snutten. Om jag ska vara ärlig så tycker jag det också är lite sorgligt att lämna nappstadiet med Theo. Jag måste börja inse att han inte är någon bäbis, det blir så konkret då. Jag vill liksom stanna tiden. Vill inte att han ska bli stor, större. Med Melissa har jag aldrig känt så. För jag har alltid veta att jag ville ha ett barn till, och då liksom få uppleva bäbis tiden igen. Jag vill gärna ha ett tredje barn. Men min kära man är inte lika sugen på det, tyvärr. Då tror jag det blir att jag vill hålla fast vid bäbistiden så länge det går med Theo. Jag kommer aldrig få uppleva det igen liksom. Låter rätt konstigt kanske, och jag ÄR medveten om att han fyller tre år i höst. Och jag ska skärpa mig och ta tag i nappandet, senast till hösten!
Hur gjorde ni med era barn när dom skulle sluta?!








fredag 30 maj 2014

DET KRÄVS EN KVINNA!

Såg fram emot långhelg med familjen! Theodor är sjuk och Jens har fått lov att hoppa in och jobba ALLA dagar. KUL!

I onsdags när Jens kom hem så hade han med sig nya mobiler hem! Hallefuckunglujah säger jag om det! Min höll verkligen på att lägga av. Tack älskling för det ❤️ nu hoppas jag det ska funka att blogga igen!

Hur är det hemma hos er, är det så att ni kvinnor måste hålla reda på allt för att få saker att rulla på hemma?! Så är det definitivt här! Alltså för att allt ska rulla på på rutin så måste jag se till så att det är så. Ett exempel. Jens skulle hämta Melissa i onsdags på fritids när han slutade jobbet. Dom kommer hem och jag åker iväg till körskolan. När jag tar min cykel så upptäcker jag att Melissas cykel inte står där. Jag säger till Melissa och Jens "jag antar att Melissas cykel ligger kvar i bilen?!" Med lite sarkasm då jag fattar att dom glömt den på fritids. Till svar får jag "Du sa inte att den skulle med hem" så typiskt. JAG sa inte att den skulle med hem. Jens vet ju att Melissa cyklar VARJE dag till skolan. Ska jag ens behöva säga att hon ska ha med sig cykel, väska och kläder hem, när jag inte ens hämtar!! Är inte det självklart! Haha! Jag blir knäpp på att hålla reda på allt till alla!





torsdag 22 maj 2014

INGA URSÄKTER!

Alltså fy, ett stort problem jag har är att jag har svårt att ta distans till saker som rör upp känslor. Jag skulle aldrig kunna jobba som ambulansförare exempelvis. Jag skulle inte kunna ha distans till saker på jobbet och gråta hela min lediga tid. Det är ju ibland bra att man reagerar på saker men jag kan ha svårt att släppa det. Och kan man dessutom inte göra något åt en situation/händelse så blir det väldigt jobbigt. Det finns ju så mycket hemskheter som händer folk och det är rätt jobbigt när man är som mig. Ett exempel är tsunamin. Alltså den inträffade för ganska många år sen nu. Jag var inte med om den och ingen jag kände var det heller. Ändå kan jag bli besatt av att tänka på det. Då mår jag så dåligt när jag tänker på alla hjälplösa barn som drabbades och var med om kaoset där nere. Jag tänker nog på det minst 3 gånger i veckan, tillsammans då med massa andra sånna saker som jag inte kan släppa och då distans till. Särskillt när det handlar om barn blir jag upprörd. Såg en helt sjuk film med en malaysisk kvinna som slog sin lilla bebis. Alltså jag spydde på riktigt när jag såg den och kan börja gråta bara jag tänker på det. Jag önskar så att jag hade varit där och kunnat plocka upp den lilla pojken. Jag läste en artikel idag om YTTERLIGARE en förälder som "glömt" (lämnat?!) sitt barn i en stekhet bil. 2 år var flickan. Jag kan inte förstå hur det händer. Hur stressad man än är så glömmer man inte sitt barn. Man gör inte det! Denna flickan blev dock upptäckt i tid och man kunde krossa rutan och få ut henne. Har inte ALLA föräldrar lärt sig vid det här laget hur farligt det är, vi har ju fått så många artiklar om just detta innan. Med barn som inte ens överlevt. Jag kan därimot inte sätta punkt och släppa den här händelsen. Jag analyserar flera månader efter. Hur kände flickan, var hon rädd?! Alltså jag tror jag måste gå till en psykolog. Allt som händer tar knäcken av mig själv. Jag kan inte ta distans utan det bara byggs på med fler och fler händelser att analysera. Det är skitjobbigt! Är ni också så här eller är det bara jag?!

onsdag 14 maj 2014

GAME OF THRONES

Jag trodde aldrig jag skulle haka på trenden att kolla serien "game of thrones" men Jens laddade ner den för att följa så jag gjorde han sällskap från avsnitt ett. Och om jag är frälst... Jag förstår verkligen hysterin runt den serien. SÅ JÄKLA SPÄNNANDE! Jag älskar serien då den är lite annorlunda. Jag gillar att man inte riktigt kan förutse vad som komma skall. Alltså kollar man på film eller serier med för den delen, så vet man ju i förväg vilka som blir kära. Man kan gissa vilka som ska segra eller dö. Men i game of thrones kan verkligen vad som helst hända. Jag blir överraskad hela tiden då serien tar oväntade vändningar. Huvudpersoner dör, nya huvudpersoner kommer fram, onda regerar och vinner istället för dom goda, alltså det är så spännande. Nu har jag och Jens tittat på alla tillgängliga avsnitt och det kommer bli jobbigt att vänta på nya. Hur många böcker finns det? (Serien bygger ju på en serie böcker) är slutet ens färdigt i böckerna eller finns inte sista boken än, jag har ingen koll riktigt. Finns sista boken så måste jag nog börja läsa för jag orkar inte vänta på slutet. Om det finns några game of thrones fans som läser, vad tror ni, vem vinner i slutändan? Alltså jag har ingen aning men jag tror lilla Arya Stark kommer ha en chans, iallafall hoppas jag på henne eller Daeneres Targaryan.




Nu lämnar jag det för er som inte är så intresserade ;) 
Igår hade Melissas fritids massa aktiviteter eftersom dom firade fritidshemmets dag. Föräldrar fick komma på em och fika och delta i aktiviteterna. Barnen hade ordnat ansiktsmålning på varann. Melissa ville vara en svart katt. Svart blev hon men såg mer ut som en sotare än en katt!
Hon hade mer tur vid lyckohjulet och vann en keps :) 



Nähä, dags att hämta barn snart. Hem och laga mat och alla kvällsbestyr sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra nu när barnen sover och jag inte har några avsnitt att kolla på. Kanske får börja plöja igenom den där körteori boken som ligger och ger mig ångest varje gång jag tittar på den!

SÅN JÄKLA ÅNGEST, VILL STANNA TIDEN.

Just nu vill jag stanna tiden med mina barn. Först vill jag inte att dom blir större nu. Jag har snart inga småttingar kvar. Åren går för fort. Tror jag måste börja jobba lite hårdare på övertalningen om ett tredje barn här hemma :)
Snart är det iallafall sommarlov. Ångest inför det. Först för att jag antagligen kommer missa Melissas första skolavslutning. Gud vad hemskt det känns att inte kunna göra ordning henne på morgonen och vara med. Hon som har önskat lockar i håret. Jag har lovat att jobba den dagen, innan jag visste datum för skolavslutningen. Så där fick jag för att jag ville ställa upp på andra. Bara bita i det sura äpplet. Sedan kommer ångesten efter sommarlovet. Theodor har blivit så stor så han ska börja på ny avdelning. Kul, förutom att fröknarna han haft under alla år kommer stanna kvar på lilla avdelningen. Theo älskar sina tre fröknar och jag älskar dom nog ännu mer. Dessutom vet dom exakt hur jag funkar vid det här laget. Jag vet att det säkert går bra när vi väl börjat nya avdelningen. Men mitt hjärta går sönder lite när jag tänker på att vi inte ska ha våra älskade fröknar mer. Sedan ångesten över Melissa i skolan. Hennes absolut bästa vän Flyttar antagligen i sommar till Örebro, och slutar då i klassen. Dom två andra tjejerna hon leker mycket med ska också sluta och byta skola. Så jäkla trist för Melissa. Men antar att det också blir bra och att hon hittar andra tjejer som hon tycker det är kul att leka med. Men inget känns Särskillt bra JUST NU inför nästa termin....

söndag 11 maj 2014

UPPDATERING

Har gjort en uppdatering på mobilen idag. SÅ, nu ska jag prova om det fungerar att blogga igen :)

Är så trött på regn, regn, regn... Det var ju så fint väder för bara någon vecka sen. Även om det var lite tidigt med sån värme så hade det varigt härligt om den kom tillbaka nu!
Barnen gillar regnet iallafall, Särskillt Theodor som älskar att hoppa i alla vattenpölar :)




Jag har ju inte övningskört på jättelänge nu. Jag får ju mest ångest när jag ska köra, tycker inte det är kul alls. Har haft alla möjliga ursäkter till att inte köra. På riktigt tyckte jag det var rätt jobbigt i snön, men den är ju borta för länge sen! Nu ska jag verkligen ta tag i det här så inte sommaren rinner iväg och det blir snö igen. Idag var jag och Jens ute och körde 1.5 timme och körde och det gick jättebra. Innan vintern kommer ska jag ha körkort nu!!

tisdag 6 maj 2014

ÖVERRASKNING!

Jag har ju redan skrivit att min man har blivit så oromantisk senaste åren. Jag är rädd att vi går åt att bli ett sånt tråkigt par, som tar varandra för givet, aldrig uppvaktar varann, inte håller handen osv. Fy vad tråkigt, det är min värsta mardröm! Tror inte han märker själv att det är där vi kommer sluta. Ni som alltid tyckt att jag är oromantisk ni skulle bli förvånade. Det är faktiskt jag som försöker va duktig på den fronten hemma ;) nu vill jag planera in något och överraska gubben med... Sitter och klurar på vad bara... Han läser inte min blogg längre så vi kan diskutera det här öppet här. Något som skulle va kul är att boka bord och äta gott. Sedan fixa ordning myskväll (utan barn såklart) där hemma, eller fråga moster om man får låna deras jacuzzi och överraska honom med världens present, typ play station 4. Ni tänker nog att det inte räven sån romantisk present, men han skulle typ dö av lycka om han fick det. Nu önsketänker jag bara och bollar idéer med er, ett Playstation koster ca 4000 så det är inga småpengar! En ide som jag har är att vi åker bort en helg (återigen utan barn) till Göteborg skulle vara mysigt. Vi båda gillar Göteborg så då skulle det bli mer för oss båda, alltså för mig med ;) bo på hotell och bara äta i lugn och ro, sova hur länge man vill på morgonen... Ja ni fattar! DET kanske skulle vara något. Det kanske blir något mindre dyrt än dessa två men något blir det nu i typ juni el början av juli. Sen vill jag bli uppvaktad, sen är det faktiskt hans tur att komma med något romantiskt! Det måste ni hålla med om! På morsdag för två år sen tog han faktiskt med mig till Sthlm. Shoppade skor, parfym och klänning till mig. Bjöd på mat och bio. Det var tider det ;) I år blir jag uppvaktad på mors dag om jag påminner familjen. Det är inte lika kul som överraskningar så tänker strunta i att säga något i år. Fan, va bitter jag låter nu märker jag, haha! Det är inte meningen. Min man är faktiskt världsbra på en massa andra saker som att ALLTID ställa upp på det jag vill göra NÄR jag vill göra det. Han bestämmer inte mycket hemma hos oss. Det finns en miljon bra saker med den mannen med!




måndag 5 maj 2014

ETT LITET ANTIKLIMAX!

Jaha, den här långlediga helgen gick lika fort den. I torsdags skulle vi cykla hem till mamma då gick Jens cykel sönder. Så jäkla typiskt. När jag äntligen köpt en ny ordentlig cykel så vi ska kunna cykla hela sommaren så går hans sönder. Typiskt.
 
På lördagen gick jag upp tidigt och åkte ut till parken zoo vid öppning för att köpa parken korten. Alltså det var säsongsöppning med godisregn och massa annat. Därför orkade jag inte ta med mig barnen när jag ändå bara skulle ut och köpa säsongskorten. Skulle ändå inte gå in på parken. Då undrar ni nog varför jag skulle dit och trängs med alla vid öppningen... Vi köper korten där det ingår entre, åkband och även parken badets entre. Dessa kort gäller även till viss del på vattenpalatset och våra planer för lördagen var att gå och bada på vattenpalatset. Kändes onödigt att betala inträde för oss dit när vi ändå ska köpa korten. Nu har vi det avklarat och gissar att vi kommer springa i parken hela sommaren som förra, och sommare innan det, och innan det...
Vi gick till vattenpalatset och Theo hade bestämt att han inte skulle bada. Men väl där så ville han inte ens gå upp för en fika ;)

Ni anar inte vilket antiklimax jag är när det gäller mitt balanssinne. Eller iallafall så sägs det ju så att blir man lätt åksjuk så beror det på dåligs balanssinne. Åka bil brukar gå bra, antar att det är för jag är van vid det. Men åka båt och flyg eller karuseller för den delen, det går knappt. Vi lekte som galningar i vågorna med barnen på vattenpalatset. Ni vet, dom har sånna där jättestora vågor i bassängen. Sen på kvällen kom yrseln som en käftsmäll. Alltså hela sovrummet bara snurrade/gungade. Så mycket att jag trillade på väg in i badrummet där jag kräktes som en gris hela natten. Det kändes som jag satt på en båt ute på dom sju haven hela natten i sängen. Helt ärligt så är inte yrseln borta helt än! Och jag kan inte komma på vad det skulle kunna vara, förutom det faktum att jag badade i vågorna på badhuset. Vet att det låter helt sjukt, men så känslig är jag! Haha!
 
JAg pinade mig upp på söndagmrgon iallfall och med en spyhink i knät i bilen plockade vi upp mamma och for till Arla gården i Julitta på koutsläpp. Det var en lyckad dag, och fint väder även fast det var lite kallt. Theodor tyckte mest om att titta på kossorna och traktorerna. Melissa tyckte mest om att dom hade ansiktsmålning och lite sånt. Jag tyckte det var kul att se kossorna. Förra utsläppet vi var på så var kossorna inte alls impade av att få komma ut. Kossorna i Julitta tyckte därimot att det var superkul att få komma ut i hagen :) Mamma bjöd på mat här hemma i Eskilstuna igen.






 
Idag fick jag sällskap av Silvia ut till jobbet i torshälla. Vi stannade på biltvätten och tvättade hennes cykel. Sen jag fick min nya glänsande så har jag retat henne för sin smutsiga cykel så det var bara för henne att dra på sig gummistövlarna och ta högtryckstvätten! Haha!

 
Nu är det dags att hämta ungarna på kören, laga middag (som ingen kommer äta ändå) duscha skrikiga barn och övertala gubben att fortsätta kolla vår serie. Vi har laddat ner Game of thrones, superbra! Men jag vill ju helst se alla avsnitt på samma kväll, tror Jens tycker det är lite tjatigt ;)