Just nu vill jag stanna tiden med mina barn. Först vill jag inte att dom blir större nu. Jag har snart inga småttingar kvar. Åren går för fort. Tror jag måste börja jobba lite hårdare på övertalningen om ett tredje barn här hemma :)
Snart är det iallafall sommarlov. Ångest inför det. Först för att jag antagligen kommer missa Melissas första skolavslutning. Gud vad hemskt det känns att inte kunna göra ordning henne på morgonen och vara med. Hon som har önskat lockar i håret. Jag har lovat att jobba den dagen, innan jag visste datum för skolavslutningen. Så där fick jag för att jag ville ställa upp på andra. Bara bita i det sura äpplet. Sedan kommer ångesten efter sommarlovet. Theodor har blivit så stor så han ska börja på ny avdelning. Kul, förutom att fröknarna han haft under alla år kommer stanna kvar på lilla avdelningen. Theo älskar sina tre fröknar och jag älskar dom nog ännu mer. Dessutom vet dom exakt hur jag funkar vid det här laget. Jag vet att det säkert går bra när vi väl börjat nya avdelningen. Men mitt hjärta går sönder lite när jag tänker på att vi inte ska ha våra älskade fröknar mer. Sedan ångesten över Melissa i skolan. Hennes absolut bästa vän Flyttar antagligen i sommar till Örebro, och slutar då i klassen. Dom två andra tjejerna hon leker mycket med ska också sluta och byta skola. Så jäkla trist för Melissa. Men antar att det också blir bra och att hon hittar andra tjejer som hon tycker det är kul att leka med. Men inget känns Särskillt bra JUST NU inför nästa termin....
Förstår precis hur du menar. Fredrika utvecklas i raketfart och säger nya saker varje dag. Vill också att tiden ska stanna ett tag. Jag kände verkligen inte för denna sommar och höst, men nu har det vänt och jag längtar. Hoppas att det vänder för dig också. Kram
SvaraRadera