Man ska helst vara lagom smal, då menar jag egentligen bara smal. Det som dom flesta tycker är lagom smal är nog i mina ögon för smal. Men man får inte vara FÖR smal. Allt ska vara lagom här i landet lagom. Är någon för smal då oroar man sig för dennes hälsa. Påpekar gärna att den här personen inte ser ut att må bra, att han/hon tynar bort framför våra ögon. Helt ok tycker jag, vi ska bry oss och visa att vi bryr oss. Men om någon är för tjock så får vi absolut inte säga något, med risk för att personen ska bli ledsen. Varför är det så här i lagom Sverige. Hur kan det vara ok att få säga att någon är för smal men inte att någon är för tjock?! Enligt mig är båda delarna lika farligt för hälsan! Om jag blir FÖR fet får ni mer än gärna tala om det!
Sedan det här med att lägga upp sina hälsosamma middagsbilder och vältränade magar på vartenda blogg, jag fattar inte riktigt grejen! Självklart ska ni vara stolta över era kroppar, men det ska väl alla. Oavsett magrutor eller inte. Tänk bara på vad våra kroppar är fantastiska. Jag har inte en enda magruta. Men min kropp har lyckats föda två otroligt fina barn, är inte det helt sjukt bra! Jag är oftast frisk och min kropp hjälper mig klara av min vardag, tala, röra mig, bära barn ja ni fattar! Klart jag är stolt över min kropp. Självklart så känner jag mellan varven som alla andra att jag vill gå ner i vikt och bli "snygg" men vet ni, jag fokuserar på dom kroppsdelar jag är nöjd med istället. Som mina ögon, händer osv.
Att lägga upp bilder med sin övertränade mage och texten "kan jag så kan ni" gör mig bara förbannad! Hur vet du att jag kan bara för att du kan?! Vi har alla olika förutsättningar rent kroppsligt att kunna se ut som muskelpaket. Dessutom spelar mycket annat roll. Exempelvis, EKONOMI, Alla har inte råd att köpa ekologisk hälsokost, köpa gymkort, anlita barnvakt eller vad det nu kan vara. TID, alla har inte flex tider på jobbet att träna. Tid att träna på kvällar, helger. Att "ta sig tid" funkar inte alltid när man är småbarnsförälder. Då "tar man sig tid" att hinna med alla barnens behov. Ja, sen har säkert många av oss massor med bortförklaringar och det får man kanske jobba på men alla kan inte för att du kan! Punkt.
Inspirerar man verkligen alla människor med sina vältränade magbilder, eller stjälper man andras självförtroende? Jag ser aldrig bilder på mulliga magar på bloggar. Budskapet kan istället bli att det är ok och visa upp sig om man har den där platta magen men inte annars.
Det står väldigt ofta att man lever ett sunt och hälsosamt liv och vill inspirera andra till det för att man mår så bra! Att skriva om hur bra man mår låter snarare i mina öron som att man inte mår så bra. Varför måste man "skylta" med att man mår bra. Att dessutom ha en sådan fixering, som jag tycker att det är, vid mat/vikt/träning/hälsa DET är inte hälsosamt. För mig är ett hälsosamt liv att också kunna ta del av livets goda utan att sen känna att man måste springa en mil extra. Ett lyckligt liv är ett hälsosamt liv. Och ett lyckligt liv är inte att mäta upp fullkornsris i decilitermått till maten eller att räkna kalorier eller att träna sönder sig eller att lägga upp bilder på sin snygga kropp för lite bekräftelse på vad man åstadkommit. Man kan vara nöjd oavsett hur man ser ut och utan att behöva visa hela världen!
Vi är alla olika och tycker olika. Kanske känner jag så här för att jag själv är lagom tjock och lycklig. Hoppas fler får uppleva den känslan och att DESSA ord inspirerar Fler till att vara nöjda som dom är!
Jag bjuder på dessa, och är det någon som känner sig avvis på mina vita (lite för små) bommulstrosor så finns dom att köpa på Ica Maxi, 3-pack för 99 kr. Jag lovar att dom gör succé hemma hos gubben ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar