Dagen började kanon! Utan tjat så ERBJÖD sig min man att skjutsa mig och kusin till Erikslund för lite shopping. Vi packade in barn och barnvagn och åkte iväg. Vi började med Lunch inne på Ikea. 50 kr för hela käket, det är billigt. Jens placerade sig sedan med en kaffe inne i Ikea. Melissa lämnade vi in i lekrummet och Theo somnade i vagnen så jag och Denice kunde strosa omkring i lugn och ro. Efter en timma så måste man ju hämta ut barnen från lekrummet så då fick Melissa gå i affärer med oss. Sista affären som jag såg fram emot mest och där jag för övrigt fyndade två klänningar på rean, var Desigual. När vi nästan var klara ville Melissa gå ut till Jens som satt på bänken precis utanför butiken. Så det fick hon. Men när vi kom ut var inte Melissa med Jens och tydligen aldrig kommit till han heller. Paniken började komma men jag höll mig lugn först. När det gått ett tag och vi inte hittat henne fick jag hjälp att leta igenom butiken med personalen. Efter det, som var utan resultat fick jag kramp i hela magen. Man hinner tänka hundra hemska tankar om vad som hänt. Särskillt Melissa som skulle gå med vilken främling som helst. Denice letade som en tok. Jens stod kvar vid butiken ifall Melissa skulle dyka upp. Jag fick gå till info disken med skämsstruten på. "Hej, jag är världens sämsta mamma och har tappat bort min dotter!" Ni hör ju själva, vem fan lyckas tappa bort sitt barn?! Hon i info disken ringde på väktarna som kom. Där stod jag och stortjöt så jag knappt kunde få fram vad som hänt. Dom jäkla nötterna frågade mig om jag tappat bort henne eller lämnat henne?! Eh, ett tröstande ord hade varit lite bättre kanske. Iallafall så fick jag hulka fram hur hon ser ut och vad hon hade på sig. Väktarna ringde in förstärkning och bildade team. Ett team skulle leta av övervåningen och ett team nedervåningen. Fy fan vad värdelös jag kände mig. MEN precis innan dom skulle gå ut och leta så kom Jens med Melissa. Som vanligt hade hon inte lyssnat när jag sa att pappa satt utanför butiken så hon trodde hon fått fria händer att gå iväg själv och leta efter han i HELA köpcentret. Det var skönt att Melissa själv inte var varken ledsen eller rädd, hon hade inte ens fattat att hon var borta! Sen fick båda barnen varsin nalle av personalen och vi kunde åka hem. Fy den känslan vill jag aldrig uppleva igen!
När vi kom hem blev det en cykeltur. Eftersom det inte finns en gnutta snö till att åka pulka så fortsätter vi med sommarens aktivitet, lära sig cykla. Vi cyklade/gick ner till lilla bron och tittade på ljusslingorna dom satt upp. Det är så mysigt när det är mörkt att cykla över bron!
Köttbullar på Ikea.
Cykeltur på lilla bron :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar