Åh, vad jag älskar att titta på program om Australien. Men det är lite delade känslor... Oftast stänger jag av tvn eller byter kanal. Det blir för jobbigt. Jag saknar för mycket. Mest mina släktingar. Jag tycker det är lite sorgligt att Jens inte fått träffa dom än. MEST av allt vill jag ta med min familj för att träffa mina släktingar. Jag och Jens har varit gifta i snart två år och han har inte fått träffa mina släktingar eller sett Australien, som ändå känns som en liten del av mig. Det gör sjukt ont. Oftast kan jag stänga ute känslorna men ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta. Som sagt är min högsta önskan just nu att få ta med Jens och barnen dit. Få visa Jens runt allt jag känner till, för även om det var ett bra tag sen jag var där sist nu så har jag alltid kännt det där lilla extra när jag är där. Jag känner mig mer hemma i miljön i Australien än här hemma. Det är alltid lika jobbigt att lämna. Släkten, miljön, människorna, livsstilen, och dialekten alltså. Jag kan börja gråta bara jag hör dialekten på tv. Saknar och längtar. Jag kan inte sätta ord på vad det är riktigt men varje gång jag varit där känns allt bara så "rätt" det är igentligen mina aussie ådror jag borde leva efter. Men det blir svårt, skulle vilja flytta hela mitt liv här, med familj (mamma, svärföräldrar mfl) till Australien! Vet att det är omöjligt. Men bara att få ta med Jens och barnen dit hade gjort så mycket för min själ just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar