Hemkommen efter attack passet. Jag känner mig stolt och duktig som gick ner till gympozz och körde. Det var det jobbigaste jag gjort på väldigt länge. I slutet av passet ville jag bara lägga mig ner och gråta, så jobbigt var det! MEN jag höll ut hela passet. Tog inte ut rörelserna till Max men ville hellre satsa på att orka timmen igenom. Förutom att jag är skrattretande dålig på armhävningar så tycker jag att jag hängde med någorlunda. Iallafall med tanke på flera års uppehåll. Måste ösa beröm över instruktörerna också. Det är så många gånger jag går från träningen och känner mig lite irriterad över att instruktören varit dålig på att just instruera. Jag vill veta i god tid när det är dags att byta varv/rörelse/vikter eller vad det nu kan vara. Det brister många gånger. Idag kände jag att jag fick utförliga och tydliga instruktioner i tid, genom HELA passet. DET gör träningen mycket roligare och jag som motionär behöver inte känna mig helt lost. Så, bra jobbat till er!
När jag kom hem rann svetten FORTFARANDE :) det var nästan så jag behövde ta en choklad bit för att återställa kroppen efter chocken (sån e jag) MEN, jag lyckades övervinna den tanken och tog istället en kopp te med lite färska blåbär till. Duktiga jag! Nu återstår bara sisådär 100 sidor att plöja igenom i skolboken innan jag får sova. Har jag tur hinner jag sova några timmar innan någon av skitungarna vaknar.... Fy, jag undrar när Theo ska börja sova bättre. Alla försöker trösta med att det går över. Men NÄR!!??!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar