TJEJKVÄLL

Vi har haft tjejkväll här hemma. Tacos, glass, jordgubbar och godis. Alla gick hem vid 20 tiden. Jag hade handlat chips och dip då jag trodde vi skulle hinna med det. Det gjorde vi inte. Nu har vi fyra påsar chips att moffa här hemma. Jens är mer än glad. Han sitter i soffan med en chips skål i knät och skrattar till "mean girls" haha!
Det var ändå lite skönt att alla gick hem den här tiden. Hur trevligt det än är så är jag TRÖTT efter det här dygnet. Natten som var hann jag inte ens somna innan det var morgon och familjen vaknade. För mycket tankar och för mycket känslor. Jag har nu varit vaken två dagar och en natt i rad. Hoppas verkligen jag kan somna ikväll!
Finns orken imorgon och är Theo pigg och vädret är bra så åker vi på koutsläpp.



Melissa fick en sån gullig blomma av Jessica ikväll!

MUSIK ÄR TERAPI.

Musik kan verkligen ta fram känslor, iallafall hos mig. Vi har kastat ut killarna nu. Jag och Melissa har satt på stereon på högsta och intar köket. Snart kommer ett litet gäng med tjejer och mammor hit på tacos. Mys!

MITT BESLUT.

Igår tog jag ett stort beslut. Jag kommer stänga mitt Facebook konto nu. Jag har funderat ett tag på det, men Facebook har varit sån stor del av mig att det har varit ett svårt beslut. Samtidigt som jag gillar Facebook så är det skrämmande. Jag gillar Facebook för jag har kontakt med många vänner från barndomen som jag annars inte haft. Jag kan hålla mina släktingar i Australien uppdaterade med bilder på barnen. Och ja, det är lite kul att "snoka" i andras liv. Däremot har jag börjat fundera mer på allt det negativa med Facebook. Facebook är en sjuk låtsas värld dom folk lever i. Man ska ha minst 500 vänner, vem känner så många? Man måste skryta om sina liv, ingen vill vara sämre än någon annan. Undermedvetet tävlar folk om sina liv. Vem lever bäst?! Det är ekologisk mat och Bakverk vartenda dag. Ger man sina barn mc:donalds så får man en "du-uppfostrar-en-breivik-unge" blick av alla perfekta mammor. Man ska jobba halvtid för att vara en bra mamma, SAMTIDIGT skryter folk om allt dom köper. Det är allt från resor och hus till märkeskläder till barnen. Hur går det ihop? Bilderna på Facebook är också viktiga om man vill platsa. Förutom alla foton på nyttiga måltider och Bakverk så är det mycket bilder från alla resor man gör i världen. Ju fler ställen man besökt ju högre växer man i andras ögon. För att inte tala om alla "egobilder" folk lägger ut. Man ska fota sig själv i alla vinklar med putande läppar och visa sina resultat i viktnedgången. Jag får aldrig några resultat. Mina volanger sitter där dom sitter. Jag har inga sånna bilder att lägga upp. Det värsta är nog ändå alla människor som gillar dina statusar, som en liten klapp på axeln för att sedan snacka skit och ge dig en yxa i ryggen. Fy, jag ryser av hur folk beter sig i denna låtsas värld.
Det som ändå är mest skrämmande med Facebook är att det tar över människors liv, även mitt. Med handen på hjärtat måste jag erkänna att både jag och min man tillhör dom föräldrarna som alltid sitter med mobilen. I lekparken, på dansuppvisningen, på fredags myset osv. DET är något jag skäms över och ska ändra. All den tid jag ägnar åt Facebook vill jag från och med nu lägga fullhjärtat på mina barn. Inget mer Facebook. Det kommer bli svårt men jag ska klara det. Under helgen ska jag spara foton till datan, skicka ut mail/tele nummer till dom vänner jag fortfarande vill kunna ha kontakt med. På måndag är min Facebook sida borttagen. Men jag hoppas ni fortsätter följa mig här på bloggen med kommentarer och kontakt!

www.juliasbloggsida.blogspot.com

MIN MAMMA!

Det är inte ofta nu i vuxen ålder som jag BEHÖVER min mamma. Nu på äldre dagar är man mer behövd av sina egna barn. Men just ikväll behöver jag min fina mamma. Just ikväll saknar jag henne. Just ikväll vill jag bara vara med HENNE. Just ikväll är hon i Kroatien.
Jag är arg och besviken. Jag är ledsen och jag vill vara hos min mamma. Min mamma som känner mig utan och innan, som aldrig dömer mig. Som alltid kan förstå saker. Som alltid är klok. Som alltid finns för mig.
Jag är så arg så till och med Hells Angels skulle bli rädda om dom stötte på mig ikväll.
Jag har just fattat ett stort beslut. Jag känner mig ensam och behöver min mamma. Istället bäddar jag ner mig med barnen med vetskapen om att jag är deras allt och dom mitt.
Godnatt!

PÅ MED SKYDSVÄSTEN.

Idag har jag fått ta på mig skyddsvästen, bokstavligen. Melissa har tjatat på mig ett halvår att hon minsann klarar att gå själv till dagis. Jag har tjatat tillbaka på Melissa lika länge om varför jag inte tillåter henne att gå själv till dagis. Vi har pratat om saker som trafiken, okända människor mm. Självklart är trafiken läskig men JAG känner Melissa bäst. Jag vet att hon kollar sig för. Olyckor kan såklart hända, men det gäller alla. Vuxna som barn. Jag själv är mer orolig för att hon ska bli bortrövad eller något sådant. Iallafall så fortsatte detta tjat imorse. Theodor var hängig och jag ville inte gå ut med han. Så båda barnen skulle vara lediga. Men Melissa ville absolut gå till dagis. Då gav jag henne chansen att prova promenera till dagis själv. Detta är såklart inget hon kommer börja göra. Det handlar inte om att jag är lat, oansvarig eller inte kan ta beslut för en fem åring. Jag hade valmöjligheten att låta henne gå med min kusin som var här. Men Melissa VILL bevisa att hon klarar det själv. Jag lät henne göra det. EN DAG. Det tog fyra minuter för henne att komma dit. Jag ringde dagis när hon gick och bad dom ringa tillbaka så fort hon var framme. Jag ska erkänna att jag gick på nålar när hon gått. Men samtidigt var jag lycklig, för hennes skull. Jag stod i köksfönstret och följde henne med blicken så långt det gick. Hon var överlycklig och HOPPADE hela vägen. Ja, det var lite vågat det jag gjorde idag. Men priset för oss båda är oslagbart. Melissas självförtroende är höjt till topp, det är oslagbart. Nu VET hon att hon kan klara det och behöver inte tjata för att bevisa det. VI vet det. Det ända jag är besviken över är att jag fått försvara mig HELA dagen. Även för personer som står mig nära. Kanske känner ni mig inte så bra som jag trodde. Gjorde ni det så skulle ni veta att jag ÄR en ansvarsfull mamma som ALLTID ser till mina barns bästa. Tråkigt att man ska behöva sätta på sig skyddsvästen och försvara det.

TELEFONFÖRSÄLJARE!

Alltså jag HATAR telefonförsäljare! Det är inte ofta jag använder ordet hatar. Men VARFÖR ringer ni ALLTID precis när man råkar sova?! Antingen är det på dagtid och man lyckats få till en liten siesta medan barnen är på dagis (den perfekta hemmafrun!) eller så ringer ni på kvällen vid åtta tiden. Vem ringer hem till en barnfamilj klockan åtta på kvällen?! Vet ni inte att man har fullt upp med läggningar då. Oftast drar jag ur telejacket numer men jag har fått två tips som också fungerar bra om ni andra vill prova:
* "hej jag ringer från Skandia försäkringar..." -"du jag kan inte prata, jag är naken just nu..." Direkt blir det lite konstig stämning där...
* "hej jag ringer från Skandia försäkringar..." -"du jag är lite upptagen. Jag sitter och skiiiter" haha, dom hinner inte ens säga hej då!
Några fungerande tips. Men allvarligt jag HATAR telefonförsäljare och jag önskar alla ni telefonförsäljare blir laktosintoleranta och får vårtor på tårna!
Nu ska jag rycka upp mig. Hjälpa kusin med flytten och fixa lunch till oss innan jag får hämta hem mina monster.






Monster 1.






Monster 2.

ÅSE & JOSSAN DOS.

Igår "firade" vi Valborg med Per, Åsa och barnen. Lite dåligt väder men vi grillade och barnen lekte. Vi hoppade över brasan. Man går ju alltid till den där förbannade brasan, sen står man bara där och fryser. Och barnen hade kul ändå.
Idag vaknade jag med nackspärr/ont i axeln. Har såhär ofta nu för tiden. Jens fick hjälpa mig ur sängen. Det har blivit lite bättre under dagen men har lite svårt att röra mig och ser inte fram emot natten då det gör fruktansvärt ont att ligga på axeln. Vi åkte över till Björkman idag. Daniel var också där, kul att få se han med! Barnen behövde fylla på sina "Åse & Jossan doser" Melissa filade alldeles för mycket och orkade ingen middag hemma. Theodor stupade i säng efter middagen. Jens har gått ner till Andy för att kolla fotboll. Jag ligger framför Tvn med en skål popcorn men kan inte äta dom. Jag är så otroligt trött på att ha käften full av blåsor nu. Ännu mer trött på att gå till läkaren utan att dom vet vad blåsorna beror på. Inga salvor eller dyl hjälper. Vet att jag tjatar om det här. Men den här gången har verkligen varit en av dom värsta jag haft med mina blåsor. Dom försvinner inte. Första blåsan denna omgång kom för 1 1/2 månad sen och det bara fortsätter komma nya utan att dom går ner. Är riktigt less!



Slöar i soffan. Gubben hos grannen och barnen sover!



Mitt riktiga jag!



En av alla blåsor, så ni verkligen förstår hur synd det är om mig ;)