HUMOR

Nu har måttet rågats. Det värsta påhoppet hittills på dukarnas kvalité. "Polyester....."
Hon sa "Polyester.." Jag svimmade nästan av ren förvåning och överraskning. Här har jag gjort mig omöjlig inför mig själv med min egen frågvishet. Varför, varför, varför frågar jag tanterna om dukarnas kvalité när svaren för mig blir så omkullkastande? Tillvaron skakar. "Polyester..." Att det skulle vara polye...

ster. Mina sidennäsdukar. Det är otänkbart. Nej det är det inte. Det får det inte vara. Eller så kanske det är det jag vill höra undermedvetet som en lockelse till något man först är emot och sen bara plötsligt ändrar sig om.
Uppsala rum 415 i en fundering efter kvällens föreställning.
...Nu är det senare i samma rum. Polyester, nylon, halvfabrikat det är inte så stort, viktigt eller världs-danande i det stora hela. Det är bara en väldigt liten detalj bara. Oviktig och inte alls något annat än världslig, en åsikt bara. Inte så viktigt som vilken nyckel passar i låset? Ifall det bara är en nyckel som passar. Antagligen bara en nyckel för mig. Men att nyckeln och tanten och orden skulle passa i mina sidennäsdukars dörr, till deras siden paradis med speciella symaskiner och endast experter som kan sy med sådana symaskiner är inte på fråga. Då ingen vet ingeting, eller något, om hur det går till att komma in genom den dörren, om man tror att det är polyester i dukarna. Det är trolleri i dukarna. Jag trollar. Nej,nej,nej -polyester- det är fel ord. Det är inte en door-opener, det är inte samtalsjargong i den inre vänkretsen. Det fungerar inte att säga. Jag bryr mig inte visserligen så mycket. JAg har bara lite tid över att reflektera över detta. Men varför ifrågasätta att jag påstår att det är siden. Kanske skulle jag inte frågat vad damen tycker? MEn jag vill veta ärligt vad hon tycker. Riktiga svar om dukarna. Sen släpper vi det. Jag fick svar. Jag fråga. Och hon sa "Polyester." Nu släpper jag det. Det gör inget. Hon kan få tro det. DEt gör hon ju. Det gör mig ingenting. Det är en världslig sak. Inte viktigt. Men....om dukarna kostar 39 Euro stycket. Alltså var för sig. Jag har SEX dukar. Sex stycken som kostar 39 Euro styck. Då måste det vara siden.
Eller? Kan det vara polyester.
Godnatt

FORTSÄTTNING...

Sidennäsduks förföljesetong del 4 Eskilstuna

"Fin kvalité." Säger jag samtidigt som jag tittar efter dam för att känna på duken och verifiera det jag sa.
"Damen du i det rutiga känn efter."
Hon känner på min fina stora duk från Berlin.
"Det är fin kvalité."
Säger hon med glad positiv medgörlig röst. Jag känner ändå tvivel inför allt om dukarna eftersom jag märkt en tendens att damerna inte allti...

d säger allt i frågan.
Tvekar mig därför kvar vid henne.
"Hmm...Vad tycker du..känn igen..."
Sträcker på nytt fram duken.
"Känns annorlunda..?" Säger jag frågande liksom ologiskt tydligt. Det är min tvekan som talar. Hon ska snart dräpa med sitt svar och göra mig tyst för en sekund.
"Vad tycker du?" frågar jag på nytt med oro i rösten.
"Den känns jättefin." Säger hon sökande då hon vet att jag kanske vill höra det och hon vill inte att jag ska bli ledsen.
Så gör jag det igen. Jag frågar fast jag inte ska. Fast jag vet vilket svar det blir.
"Är det siden?"
"Neej!" säger hon. Hon är tvärsäker. Inte en chans att hon inte vet. Jag är mållös över det direkta.
"Vad är det då?"
"Rayong...!" säger hon exakt.
"Hm..det var som fan."
Jag har hört polyester, bomull och halvfabrikat.
Men Rayong.
Vad använder man Rayong till? Till kalsong?
"Är inte detta sidennäsdukar?"
Mina fina dukar i hennes händer.
"Neeeej!"
"Det är alla fall tant schaletter det här. Inte så att du är tant, inte alls."
Säger jag menande till tant som känt på min duk.
"Men man kan ha den på huvudet. Som burka. Eller inte burka men som Schalett. Eller till jakaranda bord."
Jag vill vara effektiv allt jag tänker är-Det är inte siden.

Vi ska inte stanna för länge här.
När världen är som den är just hela tiden – och så mycket som man inte alltid kan förstå, omfamna med empati, eller ens ha lust att tänka på jämt hela tiden då vi ständigt blir påminda – kan ett par dukar från Berlin inköpta på Kaufhof plötsligt betyda så mycket i det lilla. Ett slags verklighetsflykt. En dröm om siden. Därigenom denna diskussion som uppstått. Kanske inför en egen tvekan. Att tillåta sig tro att vi verkligen får, just nu, bara ägna oss åt dukarna en stund, mitt i livets kaos.
Tvivlet finns där inför världen: Är det polyester? Är det nylon? Jag ska inte bry mig. Bara trolla.
Men tänk om ändå att det inte är siden. Det är mycket som inte är siden som man tror är siden.
Jag gör numret.
Det är det enda som räknas.
Tvivlet måste övervinnas. Illusionen får mig att flyga.
För en stund är allt möjligt. Pirret i magen. Ett mysterium ingen vill veta svaret på.
Sen kommer tanten och säger att det är Rayong...

 

HAHA!