AVSLUTNING

Gjort klart alla prov i fredags, så skönt! Idag har vi varit på avslutning för zoo skolan i parken zoo. Det var dagis som ordnade med det. Det var ganska tråkigt och oorganiserat. Dagis hade fixat sin del bra med fika å allt. Men "ledarna" på parken zoo kändes lite meningslösa. Trevliga absolut, men tyckte inte dom organiserat dagen så bra. Ungarna sprang mest runt och lekte. Men dom hade kul iallafall.






För övrigt vet jag inte vad som hänt med vår lilla son här hemma. Förrut bara gnällde han hela dagarna, jag höll på att bli galen! Däremot har vi alltid kunnat skryta om hur lätt vi haft det på kvällarna. Vi har alltid lagt Theodor runt 19.00. Då i sin spjälsäng i sitt rum, ibland har vi fått gå in och ge han nappen som åkt ur, men han har alltid varit lätt att lägga och vi har kunnat ha egentid på kvällarna. Nu har allt ändrats! På dagarna är han jätte glad, vilket såklart är super skönt. MEN läggningen har blivit ett helt projekt. Han gallskriker sig igenom hela kvällarna. Det är skit jobbigt. På kvällen vill man gärna ha lite tid som par ihop, utan barn. Han vägrar sova själv i sin säng. INGET hjälper. Vi tycker det är ok att han sover mellan oss på natten i vår säng, men vi lägger oss ju inte klockan 19.00 så det är jätte svårt. Om vi ligger bredvid tills han somnar så vaknar han så fort man försöker smyga ut. Så allas kvällstid kretsar nu kring Theos kvälls skrik. Skit tråkigt och jobbigt för oss alla. Sedan har vi lite olika sätt att hantera läggningen på. Jens tycker vi kör "5 minuters regeln" alltså Theo får skrika så mycket han vill, och vi går in var 5e minut och bäddar ner han igen, utan att dalta. Jag vill haka på det sättet och hoppas att det ger resultat om man bara håller sig till det. Men processen är för jobbig för mina känslor. När jag kommer in och Theo kollar bedjande på mig och gråter hysteriskt så hugger det i mitt mamma hjärta. Jag har kämpat mot mina känslor varje kväll och inte plockat upp han. MEN det slutar bara med att jag också gråter hysteriskt, för att jag känner mig så elak. Jag vet att det enda Theodor vill är att få känna lite närkontakt och trygghet. Så då slutar det med att stackars Jens har en gallskrikande unge som inte vill sova samtidigt som han har en storgråtande fru att trösta och stötta. Fan, va svårt det är och veta vad som är bäst sätt i sådana situationer. Hur gör ni vid läggning av skrikiga barn?! Tips tack!