TOAST, OBOY OCH BRUTEN FOT.

Fick åka och hämta Theodor lite tidigare idag efter dom ringt från dagis. Börjar bli tjatigt nu. Känns som oturen förföljer Theo just nu. Jag får nästan ångest när mobilen ringer och jag ser dagis nummer på displayen. Självklart är det jobbigast för Theo själv men om jag får vara ego så börjar det bli tröttsamt att ta hand om sjuka/skadade barn hela tiden. Känns som Det bara byter av hela tiden. Jag vill och behöver få sova och få ha friska barn!
Den här gången hade han lekt med några vänner på en bänk. Ni vet en sån bänk som finns i gympasalen. Alltså helt idiotiskt att ha en sån bänk inne på dagis (sorry alla fröknar, ni ÄR bäst i allt annat utom beslutet om denna bänk) hur många har inte minnen av dessa ostabila bänkar från gympan när man var liten?!
Jaja, iallafall så tänkte jag att för att slippa sitta på akuten, där det kan ta timmar att vänta, så gick jag in på vårdcentralen. Vc ligger ju på vägen hem från dagis, och helt ärligt trodde jag bara foten var lite blå och öm. Så jävla korkat av mig. Eftersom vi kom "oanmälda" dit så fick vi ändå vänta ca två timmar för att få komma in. Sedan blev det remiss upp till röntgen så vi fick ändå lov att åka upp till sjukhuset. Väl där fick vi snabbt komma in på röntgen. Men sen fick vi vänta typ två timmar igen innan det blev gipsat och vi kunde åka hem. Jo för röntgen visade då att det var två sprickor (tror inte det var helt brutet?!) på två ställen. Theo tyckte det var roligt både med röntgen och att gipsa. Han fick glass och leksaker av sköterskan som var jättesnäll. Han var inte lika nöjd i väntrummet! Fyra veckor med gips blir det. Försöker intala mig att det blir ok. Enligt doktorn så kan han gå på gipset som vanligt nu och gå på dagis, så hoppas det!
Ashungrig var bara förnamnet nu på kvällen. Kylskåpet var helt tomt. Skulle ha handlat idag men det hans liksom inte med... Jens och Melissa åt hemma hos Åse. Så rostad macka och oboy fick det bli för mig. Men oboy är ju sjukt gott :) Theo sover och jag med snart!