DEEP SHIT!

Nu ska ni få ett deep shit inlägg. När jag skriver sånna inlägg måste jag vara arg/ledsen/irriterad eller besviken. I vanliga fall skriver jag inte inlägg i dessa tillstånd eftersom det är lätt att ångra senare vad jag skrivit i stundens hetta. Men nu kommer det...
Att vara mamma och mammaledig på heltid med en man som är borta mellan 6.00-17.30 typ varje dag är fan inte något enkelt jobb. Ibland känns det som att min kära man och många av er andra tror att jag kan lägga mig ner och ta en power nap när jag vill på dagarna, eller att jag kan ta det lugnt och glo på tv en hel morgon/dag. Prova då själva att vara hemma VARJE dag med två barn så fattar ni att det inte går. Barnen behöver underhållas. Jag försöker baka, gå ut och cykla, gå till lekparken och spela spel. Det är JAG som tar hand om barnen. Det är JAG som tvättar, städar, lagar mat och tar hand om det mesta här hemma SAMTIDIGT som jag gör ett heltidsjobb med barnen. Jag vet inte ens när Jens senast höll en dammsugare. Jag gör allt detta för att jag VILL. Jag vill att vi ska ha tid till roliga saker med familjen på helgerna när Jens är ledig. Jag vet att Jens är tacksam för att jag gör allt detta, och han hjälper till med barnen så mycket han kan när han är hemma. Men blir ändå irriterad när jag blir tagen för att vara någon jävla super kvinna som SKA klara allt här hemma, helst utan att klaga. Jag förstår att det är pissigt att gå upp en morgon som denna när Theo hållet låda hela natten och gå till jobbet. JAG FATTAR! Och just därför tar jag ALLTID hand om Theo på nätterna, vardag som helg. Jag springer upp MINST 2-3 gånger per natt. Ibland mer. Just för att jag inte ska upp och jobba. Men jag behöver också sova, och har rätt att känna mig irriterad en morgon som denna. Jag är inte hemma och är ledig med sovmorgon hela veckorna. Hade vi råd skulle jag gärna jobba. Komma ut och umgås med arbetskamrater och träffa vuxna människor. Men vi har tyvärr inte det. Jag vill inte ändra på saker, tycker att jag kan göra allt jag gör medan min man tappert tar sig till jobbet varje morgon. Men jag vill inte bli tagen för givet. Jag har minst lika rätt på att klaga över trötthet mm. Jag vill "våga" klaga över att jag har ont i kropp, huvud och bröst 24/7 men jag har nästan slutat med det eftersom jag inte vill vara tjatig. Den dagen jag inte är mammaledig längre, det är då det kommer märkas hur mycket jag faktiskt gör här hemma nu. Allt jag vill är att man ska förstå att jag bidrar med minst lika mycket här hemma även om jag inte drar in pengarna. Om inte mer. Slut på deep shit, dags att ta tag i dagens sysslor. Tvätt, snarare 5 maskiner ska tvättas och sedan har jag lovat Melissa att baka. Äntligen fredag och helg med familjen!