AKUTEN.

Helgen börjar bra. (läs med ironi) När Melissa skulle gå på toa och göra ordning sig för sängen så upptäckte vi att hon börjar bli hård i magen, hon ville inte bajsa. Senare när jag och barnen somnat så vaknade jag av hur hon satt och gallskrek på toa. Hur hon än försökte så kunde hon inte få ut bajset. Det är så hemskt när det blir så. Man känner sig så hjälplös när man inte kan göra något för att hjälpa henne heller. Det bara skär i hjärtat. Oftast slutar det med att jag också sitter inne på toa golvet och gråter. Tillslut fick vi ta beslutet att åka upp till akuten med henne. Jens och hon har varit där snart två timmar och inte kommit hem än. Jag är hemma med Theodor. Jag ligger här med blandade känslor. Tycker att det är skönt att Jens åkte för han är lugnare än mig. Jag sitter bara och gråter själv för jag inte klarar av att se Melissa ha så ont. Samtidigt känner jag mig skit dålig som inte är med henne och tröstar henne när hon behöver mig. Men vi hade inte så mycket val. Med två barn och bara en vuxen med körkort. Hoppas dom kommer hem snart! Hon har ju haft samma problem sedan hon var 6 mån. Ätit massa medicin osv. Läkarna har sagt att det är vanligt och hon kommer växa ifrån det. Stunder har det kännts hopplöst och omöjligt att få rätsida på problemet. Men senaste tiden har det faktiskt blivit bättre och vi har inte gett medicin. Nu kom ett stort bakslag. Det är inte första gången vi är på sjukhuset och tömmer tarmen på Melissa men jag hoppas att det är sista och att det trots detta bakslag håller på att bli bättre. Nu vill jag att dom kommer hem innan mitt hjärta går sönder ❤ älskade unge!