ÄLSKA BARNEN LIKA MYCKET!

Alla mammor säger att dom älskar sina barn lika mycket, alltså dom som har fler än ett då. Jag var så sjukt orolig innan jag blev tvåbarnsmamma över det här. Skulle jag kunna älska den nya lika mycket som Melissa. Det tog så jävla mycket krafter och jag hade dåligt samvete redan innan Theodor föddes. Då handlade det dåliga samvetet om att jag inte trodde jag skulle kunna älska Theodor lika mycket. Det dåliga samvetet finns kvar, tusen gånger värre än innan han kom till världen. Men nu är det dåliga samvetet mot Melissa. Självklart älskar jag mina barn lika mycket men jag har ärligt talat helt olika relationer till dom. Melissa är jävligt svår att älska hela tiden. Vi bråkar konstant. Hon har sån tråkig attityd HELA TIDEN. Jag känner mig så jäkla orkeslös och nedstämd. Vad jag än gör för henne så är hon liksom aldrig nöjd. Då blir jag irriterad och så blir hon ännu mer grinig. Vi har liksom hamnat i en ond cirkel som jag inte kan bryta på egen hand. Och hon förstår ju inte att vi måste bryta den. Jag känner mig som en värdelös mamma samtidigt som jag vill kräkas på hennes attityd. Sen är Theodor där, oftast skitglad och gullig (mellan sina utbrott) och man vill bara pussa ihjäl honom! Så ligger jag sen i sängen och mår skit för jag är rädd att Melissa tror att jag älskar Theo mer, och rädd för mina egna känslor för att jag är så jäkla less på Melissa.
Jag vet inte hur jag ska bryta mönstret. Jag tänker att jag ska försöka och inte bli arg hela tiden. Ibland blir jag nog arg i onödan för att det här tynger mig. Men det hjälper ändå inte. Inget jag gör för henne räcker till känns det som. Hon är sur 85% av sin vakna tid här hemma. Jag vet att det till viss del hör till hennes ålder, att vara minitonåring. Men det här sträcker sig så mycket längre än så. Det är helt ärligt jävligt svårt att älska någon hela tiden som bara tjurar. Missuppfatta inte mig, klart jag alltid älskar henne. Men jag känner liksom inte att kärleken flödar just nu. Det dåliga samvetet tar dessutom snart kål på mig psykiskt. Jag har kommit till en punkt då något måste förändras men jag vet inte exakt vad eller hur?! Undrar om man kan kontakta BVC och få hjälp? Eller har ni några tips innan jag sjunker!