Alltså fy, ett stort problem jag har är att jag har svårt att ta distans till saker som rör upp känslor. Jag skulle aldrig kunna jobba som ambulansförare exempelvis. Jag skulle inte kunna ha distans till saker på jobbet och gråta hela min lediga tid. Det är ju ibland bra att man reagerar på saker men jag kan ha svårt att släppa det. Och kan man dessutom inte göra något åt en situation/händelse så blir det väldigt jobbigt. Det finns ju så mycket hemskheter som händer folk och det är rätt jobbigt när man är som mig. Ett exempel är tsunamin. Alltså den inträffade för ganska många år sen nu. Jag var inte med om den och ingen jag kände var det heller. Ändå kan jag bli besatt av att tänka på det. Då mår jag så dåligt när jag tänker på alla hjälplösa barn som drabbades och var med om kaoset där nere. Jag tänker nog på det minst 3 gånger i veckan, tillsammans då med massa andra sånna saker som jag inte kan släppa och då distans till. Särskillt när det handlar om barn blir jag upprörd. Såg en helt sjuk film med en malaysisk kvinna som slog sin lilla bebis. Alltså jag spydde på riktigt när jag såg den och kan börja gråta bara jag tänker på det. Jag önskar så att jag hade varit där och kunnat plocka upp den lilla pojken. Jag läste en artikel idag om YTTERLIGARE en förälder som "glömt" (lämnat?!) sitt barn i en stekhet bil. 2 år var flickan. Jag kan inte förstå hur det händer. Hur stressad man än är så glömmer man inte sitt barn. Man gör inte det! Denna flickan blev dock upptäckt i tid och man kunde krossa rutan och få ut henne. Har inte ALLA föräldrar lärt sig vid det här laget hur farligt det är, vi har ju fått så många artiklar om just detta innan. Med barn som inte ens överlevt. Jag kan därimot inte sätta punkt och släppa den här händelsen. Jag analyserar flera månader efter. Hur kände flickan, var hon rädd?! Alltså jag tror jag måste gå till en psykolog. Allt som händer tar knäcken av mig själv. Jag kan inte ta distans utan det bara byggs på med fler och fler händelser att analysera. Det är skitjobbigt! Är ni också så här eller är det bara jag?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar