LÅT MIG SKITA IFRED!

Att ha en ettåring kan göra vem som helst stressad och lite smått galen. Vad jag än gör så har jag en unge som hänger i byxbenet och skriker. När jag lagar mat håller jag ena armen vid spisen och andra armen försöker roa ungen. Hjärtat rusar i 450, och jag är helt svettig. När vi sedan ska äta så hinner man knappt ta en tugga av sin egen mat. Det är alltid någon som ska ha mer mjölk, vatten, hjälp att skära, och man ska plocka upp tallrikar, bestick och muggar från golvet... Ja, ni fattar. När man försöker ta en dusch står ungen utanför badrummet och skriker efter en. Man hinner knappt skölja ur schampot för man är så stressad. Ibland spänner jag fast ungen i barnstolen i badrummet med lite russin så håller han sig lite road. Det slutar ändå med att jag står som en jävla idiot och leker tittut bakom dusch draperiet och knappt hinner tvätta mig. Raka benen i duschen finns inte ens med på världskartan när man har en ettåring. Men det värsta av allt är att man inte ens får sitta och skita ifred när man har barn. Vad hände med privatlivet?! Det är alltid någon av barnen som rycker upp dörren när man sitter på dass. Att låsa dörren är ännu värre för då står dom utanför och skriker så man blir jätte stressad. Om man mot förmodan skulle få sitta på toa i lugn och ro utan skrik, då VET man att det är något fuffelns på gång. Ett tyst hem betyder att barnen gör hyss och då får man springa från toaletten med byxorna i knävecken för att stoppa vad som nu pågår. Theodor gillar just nu att spola ner allt han kommer över i toaletten (igår var det Melissas mössa) så han spolar gärna när jag sitter där och uträttar mina behov också. Som att ha en bide, en tvätt av rumpan och man behöver inte ens torka sig när man varit på toa längre! Att ha en ettåring är underbart på alla sätt!



(bilden är lånad av Malin B)