INGEN PROMENAD IDAG...

Idag blevdet ingen långpromenad, jag hade en jävligt dålig ursäkt nämligen.... Först skulle jag som vanligt lämna Melissa innan promenaden, men på vägen till dagis upptäckte jag att jag fått på mig sådana där strumpor som bara halkar ner. Kände att jag inte kunde promenera en hel timma med så obekväma strumpor! Om jag orkar så tar jag promenaden på väg tillbaka till dagis igen.Jag har iallafall kört dagens pass :)

I posten idag kom vårat intyg om hindersprövning, så nu är det inget som kan hindra oss från att bli gifta. Men många saker är kvar att fixa för att få det till det bröllop vi vill ha.

Usch, har känt mig lite nere på sista tiden. Jag är så sjukt dålig på att släppa saker som stör mig. Sådana saker som inte ens är världa att lägga min energi på. Istället bygger jag upp det till värsta stora grejen i huvudet och går och grubblar på hur människor är funtade. Istället för att alltid stå på mig med mina åsikter så ska jag försöka undvika att lägga mig i disskutioner. Om det inte handlar om något väldigt viktigt såklart. Bara för att undvika tjaffs. Jag vet ju ändå vad jag tycker, det är det viktiga. Har bara svårt att hålla tyst när jag tycker någonting. Men från och med nu ska jag hålla låg profil. Kanske även ska lägga upp en ny profilbild på fejjan, helst en där jag sitter med ett vin/ölglas i handen. Börja lägga till över 500 vänner (som jag igentligen inte känner, men inte kan säga nej till) ska även börja umgås med vänner som jag inte tycker är bra vänner, bara för att dom är tillräckligt coola att umgås med. Nej, nu överdriver jag, men skulle jag göra allt det så skulle jag iallafall passa in och vara precis som alla andra känns det som.

Jag har alltid resonerat att jag hellre har få men bra vänner. Nu när jag har familj så lever man ju lite annorlunda än innan. Jag har inte lika mycket tid och ork till vänner. Har man två barn måste man alltid anpassa sig efter deras rutiner och tider. Ens barn och familjelivet kommer i första hand. Tyvärr förstår inte alla folk utan barn riktigt det. Även om dom säger att dom förstår så gör dom inte det att döma av hur dom behandlar en. Innan jag fick barn hade jag mest mycket yngre vänner, vilket har gjort att jag på något sätt "växt ifrån" dom nu. På grund av ålder och förhållanden har det gjort att vi inte ligger på samma nivå längre. Det är inte konstigt men väldigt tråkigt. När man får barn blir man på något sätt automatiskt utesluten. Det har varit väldigt jobbigt för mig. Nu börjar jag acceptera det mer än i början. Önskar bara att jag hade fler vänner med barn. Som tur är har några av Jens vänner barn och sen har jag ju mina underbara kusiner som jag umgås med.