FEBERN HÄLSAR PÅ IGEN...

Just nu är det mycket blandade kännslor här hemma. Melissa har feber, igen. Vet inte varför hon får feber hela tiden. Börjar bli trött och väldigt frustrerad över detta nu. Hon hinner bara vara frisk några dagar och sen kommer febern tillbaka. Som jag tidigare skrivit så är min lilla dotter av den gnälliga och gråtande sorten. Vet inte varför hon måste gråta varje dag. Har hon inte gjort illa sig eller det finns något annat att gråta för så hittar hon på en anledning. Det kan vara saker som att hon saknar en gammal blomma som vissnat och vi slängt för flera månader sen... ja, ni förstår det finns alltid någonting. Det låter nog lite komiskt men det är väldigt jobbigt. Först måste det vara väldigt jobbigt för Melissa själv att gråta hela tiden, men om jag får vara lite ego så är det faktiskt väldigt jobbigt för mig också. Det hjälper ju inte att hon nu för tiden är febrig, matvägrar och verkar mindre glad än för ett tag sen. Missfårstå mig rätt, jag älskar båda mina barn över allt annat. Men just nu mår jag verkligen inte bra, för tillfället känns det som att jag och Melissa har världens sämsta relation. Jag säger till mig själv varje morgon att idag ska jag bita ihop och ha tålamod, vara glad mot Melissa och vi ska ha kul. Men dagarna slutar ändå med gråt, tårar och tjat. Sen på kvällen när hon sover blir jagsjälv ledsen och får dåligt samvete över att det är så här hela tiden. Jag får dåligt samvete för att jag är irreterad på henne hela tiden, ibland har jag även svårt för att vara glad med henne när hon är glad eftersom största delen av dagen ägnas åt gnäll och tårar och bråk vid matbordet. Det känns som hon inte är lika glad som för ett tag sen. Det får mig att fundera på om det kan bero på att vi fått Theodor. Så då får jag dåligt samvete över när vi "gullar" med han hela tiden. Han har börjat skratta så himla mycket och då kan man inte låta bli att busa med han. Jag blir rädd att Melissa tycker jag bara är grinig med henne och glad med Theodor, för det känns lite så själv just nu. Just nu ligger Melissa bredvid mig och gråter och har en massa ljud för sig, låter som om hon är på väg att dö. Jag vill bara kunna tycka synd om henne eftersom hon känner sig febrig. Men istället blir jag irreterad och utmattad av allt gråt. Jag känner mig just nu som världens sämsta mamma. Dessutom mår jag så dåligt av det här och alla kännslor jag har, vilket leder till att jag går och är ledsen hela dagarna. Det gör ju inte stämningen här hemma bättre.Vet inte vad jag ska göra, känner mig helt slut som människa och mamma just nu.