ATT VARA FÖRÄLDER...

Det finns så många diskutionsämnen när man är förälder, vad man tycker och tänker om vad som är rätt och fel finns det en sjö med ämnen om. Några av dom ämnen som flitigt tas upp är; barnvakt, dagis, godis, tvtittande/datorspel, ammning, rökning, kravodlat-hemmalagad mat, och mycket mycket mer. I alla dessa ämnen tycker vi alla mammor väldigt olika, och det har vi rätt till att göra. Även att "offentligt" ta upp vad man tycker är helt ok. Men jag personligen tycker att man ska vara försiktig med att trampa på andras tår. Man kan ha väldigt starka åsikter om en viss sak i föräldraskapet men för den sakens skull behöver det inte betyda att andra föräldrars sätt och åsikter är fel. Alltså bör man vara lite försiktig med hur man uttrycker sig om andras föräldraskap och uppfostran av deras barn. Allt som rör hur vi uppfostrar våra barn och hur vi är som föräldrar är en ganska kännslig punkt, ingen vill bli uppfattad som en dålig mamma eller pappa. Jag personligen tar inte åt mig vad folk tycker och tänker så länge jag vet att jag gör det som jag tycker är bäst för mina barn, och vad som är bäst för mina barn vet ju faktiskt bara jag. Men eftersom vi nu spelar ett öppet spel och det verkar som att man får yttra sig hur man vill, utan hänsyn till andra så tänker jag också göra ett undantag och ventilera mig. Min dotter är fyra år. Hon älskar godis, chips och läsk. Det får hon äta också. På fredagar äter hon chips och på lördagar lördagsgodis. Hon är uppvuxen på modersmjölk ersättning på flaska. Efter det har hon levt på burkmat och ingen kravodlad mat har hon fått i sig den lilla stackaren, ändå är hon ett friskt och helt normalt barn ;) För mig handlade inte amningen om att det inte gick eller att det inte fanns någon mjölk utan jag ville helt enkelt inte amma. Jag har stött på många åsikter om det, mest negativa. Jag tycker såklart att det är bra med mammor som vill amma sina barn, men jag tycker det är onaturligt, osunt, knäppt och äckligt med mammor som sitter och ammar sina barn som är upp mot ett år gammla. Tvn hemma hos oss har en tjatig kanal som heter Disney junior, denna kanal står ständigt på och Melissa gillar att hänga vid tvn, vi går sällan ut. Varken hon eller jag gillar att gå ut.Vi gillar att vara inne, spela spel och pyssla. Melissa behöver inte vara ute för att utvecklas. Såklart är det bra med frisk luft men det får hon ändå., det finns frisk luft på andra ställen än i lekparken. Vad gäller rökning tycker jag det är rätt skabbigt i allmänhet, men även där har alla en egen åsikt som inte jag ska lägga mig i. Folk som röker med sina barn är ju inga föräldrar jag ser upp till, men jag försöker att inte dömma dessa. Vad vet jag om deras liv och bakrund. Vad gäller dagis så vill många att deras barn ska vara hemma längre än det första året som mammaledigheten är. Kanske har man fler dagar att ta ut eller så väljer man att lämna barnen till någon i sin närhet istället. Själv anser jag att det är egoistiskt, tror barnet har det roligare på dagis där det får utvecklas och leka och lära sig att umgås med andra barn på ett helt annat sätt. Även detta med att lämna bort barnet över en dag eller natt till en barnvakt tycker jag är en bra sak. Tror barnen mår bra av att få lära sig att vara med andra och bli fungerande barn. Självklart väljer jag med omsorg vem jag lämnar mina barn till och räknar sedan med att denna person tar hand om mitt barn på bästa sätt. Sen tror jag mina barn har mer kul med en utvilad mamma när dom kommer hem än en sönderstressad mamma. Och vilken unge vill inte sova hos mormor en natt, det är ju jättekul! ska jag som mamma beröva mina barn det för att jag är nojig över småsaker?! Tycker även där att man är egoistisk mot barnen om man inte delar med sig av dom. Jag tycker det är viktigt att alltid tänka på barnens bästa och inte sitt eget bästa. Att väcka sitt barn som sover för att man måste byta blöja, mata eller gosa anser jag egoistiskt och inte normalt. Barn, även om dom inte lärt sig prata säger ifrån om dom vill ha mat eller ny blöja eller annat.

Det går många program på tv just nu om barnlösa par eller par som förlorat sina barn i magen eller i verkliga livet och sedan har svårt att få ett till barn. Jag har också MÅNGA vänner som går igenom IVF eller liknande. Jag förstår att man har det jobbigt när man går igenom sådana saker i livet och man har rätt att tycka att livet är orättvist ibland. Man har även rätt att bli avundsjuk på andra som har barn. Men man har aldrig rätt att gämföra sin olyckliga situation med andra. Kanske ett annat par har fått ett levande barn, men vem vet vad det paret eller den mamman har för annat i bagaget. Ibland känns det som vissa tycker att dom förtjänar ett barn mer än sånna som jag. Med sånna som jag menar jag sånna mammor som bara "råkat" bli gravida. Men jag förtjänar mina barn lika mycket som någon annan, även om jag inte behövt kämpa för dom på samma sätt. Och jag är en minst lika bra mamma. Nu ska jag säga något som många av mina vänner och bekanta kommer gå i taket av att höra... Men jag tycker inte att det är samma sak att förlora ett barn i magen som att förlora ett barn som vid födseln varit levande och mått bra. Som man lärt känna och kanske haft hos sig under flera år. Givetvis är det en stor förlust och en hemsk upplevelse som jag inte önskar någon men jag tycker inte dessa förluster går att gämföra.

Sådär, nu tror jag att jag har fåt tmed allt jag ville säga. Detta är inte riktat mot någon enskilld person, om just du tar åt dig eller inte är upp till dig. Du vet bäst själv vad du gör rätt och fel. Men snälla kan vi sluta påpeka varandras brister. Mitt sätt är inte det ända rätta sättet att ta hand om ett barn på, och inte ditt heller. Lämna inga komentarer på detta för jag kommer inte besvara dom, (brukar jag aldrig göra ändå, haha!) är inte ute efter att starta en fajt, vill bara ge en liten synvinkel på hur det kan kännas för andra om man yttrar sig lite för fritt.