Om inte någon ger mig styrka nu så vet jag inte om jag överlever! Theodor skriker dagarna igenom. Så länge man håller han så går det ju iochförsej bra. Men så fort man lägger ner han, spelar ingen rollvart så börjar han skrika som en stucken gris. Och visst jag klarar mig även om jag inte får göra ordning mig och ser ut som ett drägg, äta kan jag göra på kvällen utan att dö. Men har man en 4 åring hemma samtidigt så måste man ge henne mat under dagen och hjälpa henne med diverse saker. För det här påhittet med tiderna på dagis funkar inte, Melissa har varit dit två dagar av sex, eftersom vi inte kommer iväg så tidigt som vi ska. Önskar bara dagispersonalen kunde inse att det inte fungerar och ge oss andra tider. Jag är just nu så trött så jag bara gråter och vet inte ens vad jag heter längre.Öronen ekar av babyskriket,även när Theo slutar skrika för några minuter såsitter ekot kvar liksom. Och på det så har jag en dotter som snackar 24 timmar om dygnet. Jo, det ärsant. Till ochmed när hon sover så pratar hon. Glömmer man lyssna för en sekund så upprepar hon sig och munnen går "mamma, mamma, mamma" Hon pratar om alltoch inget, verklighet och icke verklighet, om kanniner i skogen och tjuvar och poliser. Om konstiga namn, om tomtar och om skatter hon hittar, you name it! Jätte mysigt om man inte vore så förbannat trött. Saken blir inte bättre av att Jens ska åka bort tors till fredag med jobbet. Den natten kommer det bli ännu mindre sömn än dom få timmarna jag får nu. Mest jobbigt är det för att jag blir lite avvis på att han kommer sova på hotell helt själv. Just nu skulle jag kunna ge min högra arm för att få sova en natt helt själv och ostört. Även om det så vore i ett litet råtthål! Snälla ge mig styrka NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar