THEODOR DAN FRÖHLICH

Nu är han äntligen här, vår lilla THEODOR Dan Fröhlich. I tisdags kväll satte värkarna äntligen igång. Det började vid halv åtta när jag låg i Melissas rum och nattade henne. Då kom den första värken, men det gjorde inte allt för ont så jag tänkte att det som vanligt var en sammandragning som jag haft under en lång period. När Melissa somnat och jag var på väg ut i Tv rummet kom nästa värk, då högg det till ordentligt men jag visste ändå inte vad jag skulle tolka det som. Det kom några olika starka värkar/sammandragningar innan vi ringde till förlossningen för att höra ´vad dom trodde. Barnmorskan sa att jag gärna fick komma upp men eftersom värkarna inte var regelbundna så skulle vi säkerligen bli hemskickade igen, hon sa att det var viktigt att värkarna kom med lika långa mellanrum. Då tyckte jag det var onödigt att dra upp Melissa ur sängen och skynda iväg. Istället försökte vi ta tid mellan värkarna men det blev aldrig samma tid mellan dom. Helt plötsligt blev det därimot mycket kortare tid mellan varje värk. När det var runt fem minuter mellan värken fick Jens väldigt bråttom, jag fattade själv inte hur bråttom det var och ville helst hinna bädda Melissas säng innan vi åkte. Men han och Melissa satt redan med ytterkläderna och väntade på mig så jag slet med mig soporna ut för att slänga iallafall. När vi lämnat Melissa och kommit in på förlossningen så var jag redan öppen 6-7 cm. Jag blev lite chockad men glad eftersom jag insåg att jag inte skulle få ligga och plågas allt för länge. Sen gick det hela väldigt fort. Jag fick ett rum direkt och sjukhuskläder. Jens gick iväg för att parkera bilen och hämta väskan. Där efter någonstans började jag kräkas och eftersom barnmorskan inte hittade något bra hjärtljud så skulle hon sätta en liten "tråd" på Theos huvud. När hon gjorde det kunde hon känna att jag var öppen 8-9 cm. Hon tog då även hål på hinnorna eftersom vattnet inte hade gått. Värkarna blev mer som en "jag skiter på mig" känsla och jag tryckte in barnmorskan i rummet igen. Jag sa åt henne att inte gå men hon insesterade på att jag hade bra stöd av Jens och att hon hade fler patienter. Hon sa att jag inte skulle trycka på så mycket som jag gjorde i värken, varpå jag försökte säga att jag inte gjorde det utan kroppen levde typ sitt eget liv, sen tror jag hon blev nästan lika chockad som jag då hon såg att huvudet var på väg ut. Så hon hann aldrig lämna rummet utan fick tillkalla den andra barnmorskan. På några värkar till så hörde jag Theo skrika, sen var det gjort. lite under 60 minuter från att vi kom in tog förlossningen och ingen bedövning hann jag med så jag måste säga att även om det gjorde ont som fan så var det en mycket enkel förlossning. Eftersom BB var överbelagt fick vi stanna på förlossningen hela natten. På morgonen blev vi flyttade till BB, men jag ville bara hem. Så efter att barnläkaren sett att allt var bra med oss så fick vi komma hem på torsdag kväll, mindre än ett dygn efter att Theo kommit.