Usch, vilken dag! För det första har jag fått nog av dessa sammandragningar/förvärkar. Orkar inte ha så här ont. Ska det hålla på så här så tycker jag lika gärna förlossningen kan sätta igång på riktigt. Tycker även att det är jobbigt att inte veta hur förloppet kommer att gå, i vilken ordning och så. Vill ha det överstökat nu. Jag hoppas att det börjar med att vattnet går (ordentligt, som på film) så man vet att det är igång. Med dessa kraftiga förvärkar är jag orolig att om det börjar med värkar kommer jag inte veta om det är riktiga värkar eller bara dessa förvärkar. I em trodde jag nästan att vattnet börjat gå. Det bara rann till och blev helt blött så jag fick byta byxor och allt. Men det var inte så mycket och har inte kommit något mer så inte vet jag, men jag kanske har kissat på mej??! Har nämligen hört att man kan göra det när man är gravid och jag har ju ett ständigt tryck mot min blåsa. Med Melissa så startade förlossningen med att vattnet gick, och det var pyttelite bara. Uppe på förlossningen avfärdade dom mig bara och sa att jag nog kissat på mig. Varje dag fortsatte det att sippra ut men inte förns det hade sipprat i 3 dagar så höll dom med mig om att det var vattnet och jag fick då en tid för igångsättning (även om den tiden inte behövdes sen ändå, då värkarne kom igång av sig själv) Orkar inte åka upp dit den här gången för att höra samma sak som då. Jag får väll anta att jag läcker andra vätskor än fostervatten.
Efter dagis så satt jag och Melissa igång och målade en hel evighet. Sen var det dags att laga middag, först tappade jag ut en hel burk med strössel på golvet när jag skulle flytta den i skafferiet. Fram med sopen och städa upp på golvet. En bit in i matlagningen så tappar jag självklart ut hela paketet med wok grönsaker på golvet också, så det är bara att städa hela golvet och mattan igen :( På vägen genom hallen till städskåpet stannar jag för att ställa upp Melissas skor (som hon aldrig gör själv) och vad händer då, jo då har vi plötsligt en stor sandlåda här hemma på golvet. För att avsluta denna dag så låser sig mitt ben, så nu känns det inte bara som jag ska skita på mig för varje steg jag tar pga förvärkar, nu måste jag gå med kryckorna och med kännslan av att hela benet ska gå av. Känner verkligen att det här är min dag, perfekt tajming för Jens att vara borta och jobba kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar